Det gäller att lära sig att leva, med smärtan

Det gör så fruktansvärt ont i mig, dessa dagar. Samtidigt är jag fruktansvärt lycklig.

Det gäller att inte glömma, trots all smärta, sorg och jobbiga händelser, allt bra man har i sitt liv. Allt det fina, som finns och som man får dela sitt liv tillsammans med. Det finns alltid saker att vara glad över. Trots att det känns som att man har sjunkit till det djupaste. Om man vill ta sig upp, går det. Men desto djupare man gräver ner sig, desto svårare är det att ta sig upp. Man ska, trots att livet känns ofattbart sorgligt, alltid ha i åtanke, allt de som är bra i ens liv.

Jag skulle göra vad som helst, för att få dig tillbaka. Att ha dig vid min sida. Jag behöver dig, det gör jag. Men nu är det såhär verkligeheten ser ut. Jag ska fortsätta mitt liv utan dig. Det måste jag. Oavsett hur jobbigt och tungt det känns. Och resterande dagar av mitt liv, kommer jag att leva, utan dina andetag och utan dig vid min sida. Det är fruktansvärt men sant. Det gäller att inse hur verkligheten ser ut. Och sedan lära sig, att leva med den.


Och jag tänker, vart är du ikväll.


River en vacker dröm.

Tre ord. Jag älskar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0