erikan

Imorse var vi iväg och tränade apportering på en plan. Träningen började klockan 9.00 och vi var ett helt gäng som tränade. Jag var mest med för att hjälpa mamma och Lego. Vi satsar verkligen nu och vi är enormt duktiga!

Tillbaka till dagens träning. Vi fokuserade på linjetag och på att hundarna ska vara trygga i en linje. Vi jobbade mot samma punkt under hela träningen. Hundarna ska lära sig att lita på kommandot UT och inte tveka, eller sakta ner sin fart. De ska heller inte vänta sig en stoppsignal, som många hundar gör. En fråga jag brukar ställa mig är: Varför är det så svårt att få hundarna trygga i sitt UT-kommando medans de så lätt och gärna stannar och förväntar sig en STOPP-signal?

Det måste betyda att man inte hittat sin hunds balans mellan hur ofta man kan ge hunden en STOPP-signal och hur ofta man ska låta hunden gå hela vägen.

Lego skötte sig iallafall jättebra. Jag óch mamma pratar hela tiden om vikten av att planera, genomföra och utvärdera sin träning. Vi ska även se till att börja skriva ner både tankar och reflektioner, samt de olika träningstillfällena.

• Vad ska vi träna?
• Vad är målet med träningen?
• Vilka olika situationer kan uppstå?
• Hur ska vi agera i dessa situationer?
• Hur gick träningen?
• Positivt/negativt?
• Hut ska vi utveckla det vi tränat i fortsättningen?

Jag tror också att det är viktigt att man själv vet vad jag vill. Man ska vara både tydlig och konsekvent med hunden, för att nå bästa resultat. För att man ska kunna vara konsekvent måste man veta hur man vill ha sina moment. Vad betyder egentligen mitt UT-kommando? Vad vill jag att det ska betyda? Sedan gäller det att man tar reda på och försöker förmedla det till hunden på bästa sätt.

Så vad kan ett UT-kommando betyda? Det mest perfekta måste ju ändå vara:

Hunden springer rakt ut ifrån föraren, dit föraren visat, i snabb fart, ända tills hunden får ett nytt kommando.

När man då får hunden att tappa fart i UT-kommandot, eller bli osäker och vill stanna för att den tror att den kommer få en stoppsignal måste det betyda att man antingen gått för fort fram, det är helt enkelt för svårt. Eller så har man tränat för enformigt och hunden har stannat alldeles för många gånger gentemot de gånger den gått hela vägen. Man har inte hittat sin balans.

Det är svårt att förmedla sina tankar i skrift, när det gäller träning tycker jag. Men jag kommer skriva en del om vad jag tänker och reflekterar över i min träning (och även mammas och Legos träning verkar det som..;). Vi har iallafall blivit fett grymma på att planera våran träning utifrån Legos färdigheter och kunskaper. Vi har skrivit ner hans fördelar samt nackdelar/det han behöver träna på. Och så har vi skrivit ner hur vi ska träna de olika momenten samt hur vi ska utveckla träningen. Och vi granskar träningen och ser till att det alltid blir så enkelt som möjligt för Lego att förstå. Det ska vara tydligt och bra. Och vi försöker att se till att vara förberedda i alla situationer som kan uppstå, som vi kommer på. Och agera så bra som möjligt i dessa situationer utifrån Lego!

Vi tränar inte hund i allmänhet, vi tränar olika indivder!

Jag ska förresten jobba på att mamma ska starta en träningsblogg som bara är hennes och Legos! Där ska de ha lite träningsdagbok, men mamma vet inte om det än. ;)


Lego är en underbar hund och individ! Jag har inte träffat många flattar som har den balans mellan arbete och vila som han har. Han är dessutom otroligt trygg i alla situationer och snäll som få! Det finns inget ont i honom. Samtidigt har han "go" när det behövs. Den här killen är klok, och han slösar inte med sin energi.

Ha en bra kväll!