Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt

Idag är det ingen vanlig dag alls. Det är en dag då en stor del av min tid har ägnats åt att tänka på Divino. För åtta år sedan idag, föddes min älskade Divino. Gudomlig är vad hans namn betyder. Och det var precis vad han var. Därför är den här dagen en dag som är extra jobbig för mig. Och jag vet om att den är det för flera andra också.

I skrivande stund är jag helt tom på känslor. Sakta men säkert börjar det trycka bakom ögonen. Jag vill inte tänka på att jag, för exakt ett år sedan, strök mina händer genom hans päls och bjöd honom på födelsedagsfika.
Ett år är inte särskilt lång tid. Men det är en tid då mycket hinner förändras.

Det känns så fruktansvärt konstigt, det här med livets gång. Och hur orättvis världen är. Jag vill nog inte ens förstå, att det har blivit som det har blivit och jag vill absolut itne tänka på hur snabbt livet kan förändras. Jag får en klump i magen, och det börjar svida i halsen, när jag tänker på hur snabbt livet förändras.

Grattis på födelsedagen Divino. Jag hoppas att du har det bra där uppe, och att du busar runt tillsammans med Disco och Rio.

Det lyser tända ljus vid min fina vägg, fylld med minnen i olika former. Det får mig att känna både glädje och sorg, jag är så toroligt tacksam över de underbara änglar jag har haft. De har givit mig så otroligt mycket glädje och kärlek.

Rest in peace och föralltid i mitt hjärta.



DIVINO ♥

Kärlek - glädje - samarbete - vänskap

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0