erikan

Nu är jag hemma från Kolmården. Kom precis hem. Har varit underbara dagar. Imorgon har jag tvätttid, och ikväll ska jag rensa iordning tvätten och fixa det. Sen ska jag packa upp. Sen skriva klart ett reportage, innan det blir sängen och en film, sen sova.

Vi har klappat vargar och tittat på underbara delfiner. Jag är otroligt imponerad, över alla olika signaler de tar in och sättet de tränas på. Så fantastiskt positivt!

När jag hör mina vänner berätta hur mycket de saknar sina hundar, får jag en klump i halsen av gråt. Känns på något sätt, som att jag inte har någon hund att sakna. Jag vet att när vi skulle komma tillbaka till Forshaga, så väntade ingen hund på mig i lägenheten. Jag känner mig ensam. Hatar att det gör så fruktansvärt ont i mig, och att jag tänker så. Men jag kan inte rå för det. Anledningen är att jag saknar honom så mycket, hela tiden. Jag har varit utan honom över en månad nu. Det känns som att jag kände hans blöta nos mot min kind igår, samtidigt som det känns som att jag har varit utan honom så himla länge.


En bild från Mora, för några år sedan. Klass II tävling, och jag och Divino vann båda largeklasserna.

Min stjärna.