Apporteringsträning
Sådär. Det väntade inlägget. Jag har haft jullov i två veckor. Första veckan var jag så trött att jag mest städade, umgicks med släkt och vänner samt tränade hund. Sånt man behöver mest! Julafton tillbringades först i Hagge med systrarna och familjen där. Vid halvtvå tiden så körde jag till Snöån och firade resterande del av julafton hos mormor och morfar och släkten där. Fick otroligt fina julklappar, tack så otroligt mycket! Har bland annat fått pengar till student/bal och en supersnygg och praktisk träningsväska till apporteringen.
Veckan mellan julafton och nyår har varit snöfri. Har det en gång kommit snö under vintern som har försvunnit, tycker jag det kan vara. Då vill jag inte ha någon mer snö.
Var och tränade apportering vid en åker i Gubbo, tillsammans med bland annat mamma och Lego. Tränade stadga och fotgående med Godis, följt av markeringar. Lego är en riktig stjärna. Vi började hela träningspasset med att lägga ut två apporter vid fyra olika ställen utefter åkern. Därefter tränade vi dessa markeringar och stadgeövningar mitt på åkern med Godis. När det sedan var dags att ”plocka in” dessa utlagda dirigeringar, som någon lite kaxigt uttryckte sig, visade det sig att det verkligen blev så. Mamma började med att skicka Lego, över de ställen där Godis tidigare hämtat ett antal markeringar. Det var långt, säkert uppåt 100-120 meter. Lego sprang som skjuten ur en kanon. Följt av en korrekt stoppsignal, kort och tydlig. Lego tvärstannade, följt av ett sidledstecken till vänster : ”Yaa”. Lego tog alla tecken klockrent och var så duktig! Han har blivit en liten stjärna den hunden. Så tråkigt att de inte redan i höstas fick den där 1:an i ÖKL i Värmland. Tänk att den enklaste som släpspåret kunde förstöra… Bara för att Lego tror sig göra fel! Men det är bara att ta den till våren istället, jag håller på Er, mamma och Lego! Resterande dirigeringar visade sig bli lika okomplicerade. Både för mamma och Lars med hundar. Träningen (som var fylld med passivitet för alla hundar, Lego sitter som ett ljus i passivitet, säger inte ett pip) avslutades med ett stort sök. Som är Legos skrytmoment, jag tittade och njöt!
Jag har också varit ute med mamma vid agilityplanen vid ett flertal tillfällen, tränat med Pi och Valdo samt fotograferat. Pis hopptekniksträning har påbörjats vilket visade sig gå över förväntan! Det är en modig kille med mycket självförtroende och fart, i kombination med samarbetsvilja och självständighet.
Att kunna träna både spportering och agility i slutet av december kändes alldeles för bra för att vara sant! Och det var det, när jag vaknade imorse hade det kommit en del snö.
Nyårsaftonen igår var bra. Åt med familjen och några vänner, innan jag var ut med andra vänner. Tolvslaget firades på stan med vännerna, raketerna var okontrollerade och det smällde så man fick ont i huvudet. Som den brukar vara, med andra ord!
Pi på julafton.
Love!
Galeeeeeeeenhund!
Veckan mellan julafton och nyår har varit snöfri. Har det en gång kommit snö under vintern som har försvunnit, tycker jag det kan vara. Då vill jag inte ha någon mer snö.
Var och tränade apportering vid en åker i Gubbo, tillsammans med bland annat mamma och Lego. Tränade stadga och fotgående med Godis, följt av markeringar. Lego är en riktig stjärna. Vi började hela träningspasset med att lägga ut två apporter vid fyra olika ställen utefter åkern. Därefter tränade vi dessa markeringar och stadgeövningar mitt på åkern med Godis. När det sedan var dags att ”plocka in” dessa utlagda dirigeringar, som någon lite kaxigt uttryckte sig, visade det sig att det verkligen blev så. Mamma började med att skicka Lego, över de ställen där Godis tidigare hämtat ett antal markeringar. Det var långt, säkert uppåt 100-120 meter. Lego sprang som skjuten ur en kanon. Följt av en korrekt stoppsignal, kort och tydlig. Lego tvärstannade, följt av ett sidledstecken till vänster : ”Yaa”. Lego tog alla tecken klockrent och var så duktig! Han har blivit en liten stjärna den hunden. Så tråkigt att de inte redan i höstas fick den där 1:an i ÖKL i Värmland. Tänk att den enklaste som släpspåret kunde förstöra… Bara för att Lego tror sig göra fel! Men det är bara att ta den till våren istället, jag håller på Er, mamma och Lego! Resterande dirigeringar visade sig bli lika okomplicerade. Både för mamma och Lars med hundar. Träningen (som var fylld med passivitet för alla hundar, Lego sitter som ett ljus i passivitet, säger inte ett pip) avslutades med ett stort sök. Som är Legos skrytmoment, jag tittade och njöt!
Jag har också varit ute med mamma vid agilityplanen vid ett flertal tillfällen, tränat med Pi och Valdo samt fotograferat. Pis hopptekniksträning har påbörjats vilket visade sig gå över förväntan! Det är en modig kille med mycket självförtroende och fart, i kombination med samarbetsvilja och självständighet.
Att kunna träna både spportering och agility i slutet av december kändes alldeles för bra för att vara sant! Och det var det, när jag vaknade imorse hade det kommit en del snö.
Nyårsaftonen igår var bra. Åt med familjen och några vänner, innan jag var ut med andra vänner. Tolvslaget firades på stan med vännerna, raketerna var okontrollerade och det smällde så man fick ont i huvudet. Som den brukar vara, med andra ord!
Pi på julafton.
Love!
Galeeeeeeeenhund!
Kommentarer
Trackback
