Det där med lycka
Idag har jag varit i skolan. Slutade vid lunch, fick plugga en biologiuppgift hemma efter lunch. En inlämningsuppgift. Den har jag gjort klart! Jag har också gjort klart en hemtenta i Småföretagande A. Även en inlämningsuppgifterna vi hade i Matte B. Och jag har lämnat in mitt Engelskaarbete. Jag är duktig! Ikväll kan jag sova gott. För jag har också tränat med Valdo, och varit ute och gått långpromenad. Superskönt!
Jag tränade bakombyten, slalomingångar, A-hinder och högerslalom. :) Har funderat på det där med externbelöning och belöningsplacering, men allt för att undvika frustration (vilket är viktigt med Valdo, för att han ska behålla fokus och koncentration). Jag vill kunna ha en belöning, i slutet av slalom, när jag tränar högerslalom. Men inte en leksak som varvar upp honom, och inte en skål med godis som riskerar felbelöning eller frustration när någon rycker bort skålen. Jag vill ha en belöning som Valdo tycker är värd att jobba emot, men jag vill att han ska behöva min hjälp för att få tag i den. Jag provade att lägga fram min jacka, och när han lärde sig att jobba mot den, och hade gjort rätt, sprang han fram, fick lägga sig, och jag tog fram en godis ur fickan och gav till honom. Det fungerade kanonbra!
Jag fyller dagarna, för att slippa tänka så mycket. Det är jobbiga dagar just nu. Men imorgon är jag ledig. Då ska jag träna Valdo, mig själv och plugga inför idrottsprovet på måndag. Jag ska avsluta inlägget med en bild på mig och divino som gör mig genuint glad. Lycklig. Jag ska tänka på allt roligt vi hade, och allt som han var - för det gjorde (och gör) mig lycklig! Jag saknar han så mycket. Men ikväll när jag somnar, ska jag ha den här bilden i huvudet, tillsammans med massa positiva tankar om allt han lärt mig och allt vi hade. Det är minnen för livet. Ingen kan någonsin ta ifrån mig det.
Jag och Divino. Ett oersättligt team. Jag älskar dig, min luddiga vän. Jag försöker så gott jag kan, föra viodare allt du lärt mig, på kommande individer och hundkompisar. Jag lever för dig nu, jag lever för oss båda.
Den här bilden, gör mig glad. Han är finast i hela världen, och Divino och jag är ett team. Jag kommer föralltid att hjärta dig!
Jag tränade bakombyten, slalomingångar, A-hinder och högerslalom. :) Har funderat på det där med externbelöning och belöningsplacering, men allt för att undvika frustration (vilket är viktigt med Valdo, för att han ska behålla fokus och koncentration). Jag vill kunna ha en belöning, i slutet av slalom, när jag tränar högerslalom. Men inte en leksak som varvar upp honom, och inte en skål med godis som riskerar felbelöning eller frustration när någon rycker bort skålen. Jag vill ha en belöning som Valdo tycker är värd att jobba emot, men jag vill att han ska behöva min hjälp för att få tag i den. Jag provade att lägga fram min jacka, och när han lärde sig att jobba mot den, och hade gjort rätt, sprang han fram, fick lägga sig, och jag tog fram en godis ur fickan och gav till honom. Det fungerade kanonbra!
Jag fyller dagarna, för att slippa tänka så mycket. Det är jobbiga dagar just nu. Men imorgon är jag ledig. Då ska jag träna Valdo, mig själv och plugga inför idrottsprovet på måndag. Jag ska avsluta inlägget med en bild på mig och divino som gör mig genuint glad. Lycklig. Jag ska tänka på allt roligt vi hade, och allt som han var - för det gjorde (och gör) mig lycklig! Jag saknar han så mycket. Men ikväll när jag somnar, ska jag ha den här bilden i huvudet, tillsammans med massa positiva tankar om allt han lärt mig och allt vi hade. Det är minnen för livet. Ingen kan någonsin ta ifrån mig det.
Jag och Divino. Ett oersättligt team. Jag älskar dig, min luddiga vän. Jag försöker så gott jag kan, föra viodare allt du lärt mig, på kommande individer och hundkompisar. Jag lever för dig nu, jag lever för oss båda.
Den här bilden, gör mig glad. Han är finast i hela världen, och Divino och jag är ett team. Jag kommer föralltid att hjärta dig!
Kommentarer
Trackback
