hjärtat.
Foto: Martina Larsson
Bilden får tala lite för sig själv ikväll. Tankarna snurrar runt i huvudet. Det är dryga två månader sedan du somnade in. Och smärtan blir bara värre och värre med tiden. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Jag känner mig så fruktansvärt tom, ensam och ledsen utan dig. Jag vill sluta gråta, men det går inte. Jag vill inte att det ska göra ont längre, men det gör det. Det enda jag vill, är att du ska komma tillbaka.
Ikväll är en sån kväll, som jag bara behöver dig så himla mycket. Jag vill känna din fuktiga nos och andning mot min hand. Jag vill kunna stryka händerna genom din päls och möta din varma blick. Tanken på, att det aldrig mer kommer att hända, gör för ont. Jag undrar, när jag ska lära mig att leva med det. Det är en så otroligt stor förlust.
Världens bästa hund. Vila i frid.
Kommentarer
Trackback
