erikan

Har varit ner och in i hundstallet idag för andra gången. Det tåras i ögonen hur mycket jag än försöker låta bli att gråta. Jag får en klump i halsen, och ont i magen. Känslan går inte att beskriva. Jag beslutade snabbt att jag inte vill se någon hund som inte är min i boxen och att Valdo ska ha Divinos box. Jag kommer alltid kalla den Divinos. Jag la ut alla hans mattor, filtar och hans skål som de brukade ligga i boxen. Sen tog jag upp hans dummy och på den stod det skrivet "Divino" med stora bokstäver. D I V I N O. Min bästaste stjärna. Oförglömlig. Jag lät Valdo boxträna. Men jag orkade inte sudda ut Divinos namn från tavlan. Det får bli nästa steg. Det är saker jag aldrig kommer undan, det kommer itne kunna stå kvar där föralltid. Och även om det skulle göra det så kommer Divino aldrig mer vistas där. Han finns inte längre, han är i himlen nu. Vila i frid.






Min hundsportgymnasietröjas tryck


Divino i sin box


Divino stjäl min vante

Hittade min tröja, med ett stort brons tryck i ryggen, igår kväll. Det står Dkivino på den. Det var våran tävlingströja. Det slog mig heller inte förrän i förrgår, att jag itne längre har någon agilityhund. Vårat agilitylag, som satsade på SM till nästa år, hann vi inte tävla med. Och laglinnet med tryck, står det "Erika & Divino" på.

Saknad..

Fler bilder kommer senare. Bilder som speglar precis hur Divino var, även om det egentligen inte är världens bästa bilder betyder de mest för mig just nu.